Sorglig dag

Idag måndag var avslutningslunchen med Ta Ton på Nordanågården kl 13.00. Jag gjorde mig iordning och gick i det vackra vårvädret in mot stan. Var ganska tidig och vi var några som hörde oss för om plats i matsalen, och det var bokade två bord. Vi fyllde på vårt eftersom och sen kom körlederskan och satt mitt emot mig. Kören bjöd henne och basisten. Plötsligt säger hon kring bordet - sen har vi en som har fyllt jämt som jag tänkte bjuda och det är hon, och jag kan ju hennes kodspråk så jag förstod ju vad som skulle komma. Jag blev så häpen och gråtmild att det var svårt att äta sen. Sen fick jag åka "den gamla" bilen (för hon skulle till soptippen.)till mötet på Medlefors. Innan jag gick in så pratade vi och jag berättade att jag har mått så bra av den här kören och hur unik hon är som körlederska och människa som pratar och umgås med alla - många körledare har distans till sina körmedlemmar men inte du sa jag - Nää. Och sen berättade jag att jag bara har trivts under dom 27 år jag sjungit i Ta Ton, kyrkokören och i Opera Viva, amatöroperakören i Sthlm. - Då sa hon och då har du bara haft mig i ett halv år. Det sista hon sa vi innan vi sa hej helt seriöst till mig - du har tillfört kören mycket och du får ABSOLUT inte sluta sjunga! Sen sa hon - välkommen att sjunga med oss när du är i Skellefteå. Planen är ju att åka upp i december.
Mötet gick bra. Handläggaren tyckte dom skulle ge mig ett intyg på praktiken ett bevis som hon sa -för att visa hur duktig du är. Både handledaren och handläggaren ville jag skulle maila dom och berätta hur det går med allt och jag berättade hur bra jag tyckte dom har varit. Vi gick tillsammans ut i det vackra vädret och det sista hon sa - jag tror det kommer ordna sig för dig och 40-åringar behövs som har mycket erfarenhet även dom i arbetslivet. Handläggaren är bevis på det, som fick ett annat arbete när hon var över 40 år. Sen ville systerkompisen bjuda på fika på Stigs, det blev en varm champinjonmacka och en cola. En annan kompis var där, hon precis blivit mormor så vi lyckönskade henne innan vi gick in. Systerkompisen och jag planerade att gå ut på fredag, först äta på Scandic,se lite dans och sen fortsätta vidare..
Sen hade vi sällskap en bit, och jag gick hemåt. Mailade en del och skrev i min blogg.

Kommentarer
Postat av: Lostman

Ja, uppbrott kan vara rent av plågsamma. Men allt finns ju kvar...fast man kan aldrig riktigt återvända till det man lämnar. Så det är stunden, nuet...som det gäller att ta till vara!
/L

2007-05-27 @ 23:50:54
Postat av: Niklas

Fortsätt gärna med din blogg... Är så nyfiken.

2007-10-08 @ 13:17:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0